Samband mellan språk och våld

I boken “Nonviolent Communication” av Marshall Rosenberg läste jag nyligen om ett intressant samband mellan språk och våld. Forskaren som det hänvisas till hade tagit stickprov ur litteratur från ett stort antal länder och sökte efter förekomsten av ord som klassificerar och dömer människor. Studien visade ett starkt samband mellan hur ofta sådana ord förekom och hur mycket våld som fanns i ett samhälle. Det påträffades alltså betydligt mindre våld i kulturer där människor kommunicerar utifrån varandras behov än i kulturer där människor sätter etiketter såsom “bra” och “dålig” på varandra.

I samma ovan nämnda bok finns också citerat en sång av Ruth Bebermeyer som på ett träffande sätt belyser skillnaden mellan tolkning och observation, som här återges i förkortad version…

Jag har aldrig sett en lat människa;
Jag såg en som aldrig sprang när jag såg på,
och jag har sett en man, som ibland sov mellan lunch och middag,
och som stannade hemma en regnig dag,
men han var inte lat för det.
Innan du kallar mig galen, tänk efter:
var han lat eller gjorde han bara saker vi kallar “lata”?

Jag har aldrig sett ett korkat barn;
jag har sett ett barn, som ibland gjorde saker jag
inte förstod eller som jag inte tänkt mig;
jag har sett ett barn, som inte sett de ställen jag varit på,
men var inte korkat för det.
Innan du kallar honom dum, tänk efter,
var det ett korkat barn,
eller kunde han bara andra saker än dig?

Det somliga kallar lat, kallar andra avspänd,
det somliga kallar dum, kallar andra bara ovanlig kunskap,
så jag har kommit fram till,
att det besparar oss alla förvirring
om vi inte blandar ihop
det vi kan se,
med vad som är vår åsikt.

Det är värt att tänka på att effekterna av negativa etiketter som “lat” och “dum” ofta är väldigt uppenbara, men även positiva eller till synes neutrala etiketter kan begränsa förmågan att se hela människan.