Behov av ilska

“Vi är aldrig arga för vad andra säger eller gör” skriver Marshall Rosenberg i sin bok “Nonviolent Communication”. Ett märkligt och lite provocerande uttalande kanske. Men det är intressant att beakta hans förklaringslogik. Han menar att vi lever i en kultur som använder skuldkänslor som ett medel för kontroll. I ett sådant sammanhang är det effektivt att få människor att tro att de kan få andra att känna på ett speciellt sätt. Det som händer är att vi blandar ihop stimuli och orsak.

Exempel: Om någon kommer sent till ett möte och jag behöver försäkran om att personen brys sig om mig, kanske jag känner mig ledsen. Men om mitt behov är att använda tiden meningsfullt, kanske jag blir besviken. Om jag skulle ha behov av 30 minuters extra lugn och ro, kanske jag känner tacksamhet för den sena ankomsten. Det är alltså inte den andra människan utan mina egna behov som framkallar känslan. Den andra personen kan utgöra stimuli men inte vara orsaken till min sinnesstämning.

Ilska är resultatet av ett tänkande som avskärmar oss från våra behov och uppenbarar vår benägenhet att analysera och döma någon istället för att fokusera på vilka behov vi önskar få tillgodosedda.

Men nog måste det finnas tillfällen och situationer då vrede är berättigat?

Eftersom den innersta kärnan i ilska är behov som inte tillgodosetts kan vrede vara värdefull som väckarklocka i tjänst för dessa behov. Vi behöver energi för att tillgodose våra önskningar men ilskan har en tendens att ta all kraft och rikta den mot att straffa människor. Det är mer konstruktivt att ta kontakt med egna och andras behov och ersätta “jag är arg, för att de…” med “jag är arg för att jag behöver…”.

När jag emottar ett svårt budskap kan jag betänka följande fyra valmöjligheter:

1. Skuldbelägga mig själv
2. Skuldbelägga andra
3. Fokusera på egna känslor och behov
4. Fokusera på andras känslor och behov

Att uttrycka ilska kan i enlighet med detta göras enligt följande:

1. Stanna upp och andas
2. Identifiera dömande tankar
3. Ta kontakt med mina behov
4. Uttrycka mina känslor och omötta behov

En övning som kan vara bra för att träna på denna strategi är “Dömande listan”. Det handlar om att göra en förteckning över de dömande tankar som kommer upp i sinnet när jag tänker “Jag gillar inte människor som är…”. Efter en sådan sammanställning av negativa värderingar kan jag fråga mig själv: “När jag fäller det här omdömet om en person, vad är det jag behöver och inte får?”. På detta sätt tränas sinnet att forma tankar i termer av behov istället för i termer av bedömningar.