Personlig utveckling på djupet

Robert Kegan har utvecklat en teori om medvetandeutveckling som handlar om olika sätt för människan att ordna sina erfarenheter på och som får stora konsekvenser för hur vi lever och upplever livet.

1. Impulsivt förhållningssätt: Utvecklas i två- till sexårsåldern och innebär att det egna perspektivet i nuet står i centrum. Barnet utgår ifrån att andra tänker och känner som hon själv gör. Hon förstår att andra människor är skilda från henne själv, men inte att någon kan ha andra mål än vad hon själv har. Barnet är inbäddat i sina impulser och perceptioner. Om synen på en sak förändras, förändras även saken, varför fantasin spelar så stor roll i barnets sinnesvärld. Jaguppfattningen och identiteten är knuten till vad barnet för stunden tänker på.
2. Imperialistiskt förhållningssätt: Utvecklas från sexårsåldern till tonåren. Det är då möjligt för personen att uppleva att saker och människor har varaktiga egenskaper. Hon kan ha mer långsiktiga och varaktiga önskningar och dessutom reflektera över dem, kontrollera dem och ta ansvar för dem. Det är fortfarande ett egocentriskt förhållningssätt då personen inte kan samordna andras perspektiv med det egna. Personen motiverar sitt handlande med vad som är bäst för henne själv. Jaguppfattningen och identiteten är knuten till yttre beteenden såsom vad hon gillar eller kan.
3. Socialiserat förhållningssätt: Utvecklas från tonåren och tillägnas av majoriteten av vuxna. Personen inser att andra människor har annorlunda önskningar än henne själv och har förmågan att samordna dessa med andras behov. Förhållningssättet benämns socialt, då hon organiserar sin mening utifrån omgivningens förväntningar. Identiteten är knuten till nära mellanmänskliga relationer. Personen är ett med sina värderingar och roller. Hon kan väga in andras ståndpunkter och samhällets värderingar, men inte frigöra sig från dem eller granska dem från ett utifrånperspektiv. Personen utför ofta plikttrogen de ansvarsuppgifter som ingår i en given roll men har problem med att sätta gränser för sin egen arbetsinsats och vad som är andras sak. Hon är åskådare till sitt eget känsloliv och tar lätt på sig ansvaret för hur andra mår då andras upplevelser uppfattas som en del av henne själv.
4. Livsförfattande förhållningssättet: Den egna inre föreställningsvärlden blir alltmer tillgänglig för reflektion och granskning. Personen är i stånd att ta ansvar för sina relationer, roller, känslor, värderingar och trosuppfattningar. Hon har en inre auktoritet som kan granska omgivningens förväntningar på ett sätt som personen tidigare varit inbäddad i. Hon blir alltmer självbestämmande och författare till sig själv och sitt liv. Identiteten kretsar kring att göra egna livsval och välja personliga värderingar. Detta innebär nödvändigtvis inte att personen förändrar sitt sätt att tycka eller tro, däremot kan hon granska grunderna till sina egna föreställningar. Hon blir psykologiskt mer oberoende och får en hälsosam distans till andra vilket innebär att hon sällan behöver gå i försvarsställning eller känna skuld om hon inte följer andras råd. Det är viktigt för personen att ha kontroll, att skapa en unik livsstil och att ta ansvar för sitt liv.
5. Självtransformerande förhållningssätt: Blott ett fåtal vuxna utvecklar detta förhållningssätt där personen är i stånd att sätta hela system i relation till varandra. Personen ser ett värde i att ständigt utveckla och förändra sig själv, därav uttrycket självtransformerande. Hon kan med lätthet förhålla sig till omgivningens förväntningar och dessutom reflektera över begränsningar i det egna livsperspektivet. Personen kan relatera ideologier och föreställningsvärldar till varandra och se hur de utgör olika sätt att tolka verkligheten. Det egna perspektivet blir ett bland många andra och personen känner inte behov av att argumentera för att det egna perspektivet är det bästa. Ansvar handlar inte längre om att vara sann mot den man för tillfället är utan om att utveckla och transformera den personliga identiteten. Personen klarar av att ha en kritisk distans till sig själv och sin egen föreställningsvärld. Konflikter är inte hotfulla då personen fullt ut accepterar sig själv, andra och det som händer.