Mångfacetterad intelligens

Intelligens är ett kontroversiellt ämne och en del vill helst inte tala om det som en egenskap då de känner att begreppet lätt blir stigmatiserande och medför ett alltför trubbigt synsätt på människan.

Ett alternativ är att se intelligensen som faktoriell, vilket innebär att man kan vara intelligent inom olika områden som är oberoende av varandra. Det här synsättet härstammar från forskaren Howard Gardner som skriver om sju intelligenscentra:

• Lingvistisk – människan som har lätt att lära språk och uttrycka sig i tal och skrift. Hon kan enkelt uppfatta språkliga nyanser och avgöra varifrån en människa kommer med hjälp av hennes dialekt.
• Logisk – människan som har hög förmåga att logiskt angripa ett givet problem. Denna intelligensform har traditionellt värderats högst.
• Kroppslig – människan som har mycket god kroppsuppfattning, rörelsemönster och känsla för rytm.
• Musikalisk – människan som naturligt skapar eller framför musik och som lätt tillgodogör sig nya musikaliska riktningar och ser musik som en integrerad del av tillvaron.
• Spatial – människan som enkelt kan bestämma avstånd, tänka flerdimensionellt och utifrån en ritning kunna se hur det kommer att se ut i verkligheten. Häri ligger också förmågan till helhetssyn.
• Interpersonell – människan som är duktig på att läsa av andra och kan anpassa sitt eget sätt att vara efter situationen.
• Intrapersonell – människan som har omfattande insikt i sitt eget känsloliv och som gärna funderar kring sig själv och sin relation till omvärlden. Detta kan ta sig i uttryck genom en god intuitiv förmåga.

En fara som inte undgår denna modell är den tröghet som allt etikettsättande för med dig. Det finns en risk att människor “testar” sin faktoriella intelligens och kommer fram till hur de är istället för vad de kan bli. Däremot tycker jag modellen är sympatisk med tanke på att den fångar upp stora delar av mänskligt varande och verkar för jämlikhet i förhållande till våra förmågor.