MHC – en modell för hierarkisk komplexitet

På en kurs i vuxenutveckling som jag nu har glädjen att ta del av har vi bekantat oss med en modell som beskriver hierarkisk komplexitet. Den har faktiskt en matematisk grundval och kan således tillämpas på all information. Vi analyserar just nu transkriberade intervjuer för att hitta olika nivåer av komplexitet. Dessa nivåer kan vara spännande att använda som glasögon för att se mönster i samtal och att bättre förstå varför missförstånd och kommunikationsbrister uppstår. Här nedan återger jag en förenklad beskrivning av de vanligaste nivåerna inom MHC som vuxna individer brukar använda sig av:

Konkreta resonemang

Information på en konkret nivå beskriver enstaka händelser eller faktum. Konkreta beskrivningar som uttrycker orsak och verkan, men är begränsade till konkreta fall med enstaka tidpunkter, personer och platser. Individen är begränsad till enstaka erfarenheter och situationer, utan att kunna generalisera. Ett exempel på ett uttalande är: ”Hållbar utveckling innebär att jag kastar mina soppåsar i rätt fack.”

Abstrakta resonemang

Istället för att berätta om specifika personer och händelser kan personen generalisera om kategorier av människor och saker. Hon koordinerar grupper av konkreta element genom klassificeringar, t ex ”möbler” som exempelvis grupperar de konkreta elementen ”bord” och ”stol”. Abstrakta variabler är sådana kategorier som kan formas av grupper av människor, saker, platser, händelser eller handlingar. Ett vanligt förekommande kännetecken på abstrakt resonerande är kvantifieringar som ”alla”, ”ingen”, ”alltid”. På denna nivå hittar vi också tautologier och cirkelresonemang som: ”Det är som det är.” Exempel på uttalande: ”Hållbar utveckling innebär att alla måste sluta konsumera en massa varor.”

Formella resonemang

Med ett formellt resonemang krävs att en person koordinerar minst två abstrakta variabler. Detta sker ofta genom att beskriva kausala samband dem emellan: orsak-verkan, problem-lösning. Typiska nyckelord eller nyckelfraser är ”därför att”, ”således”, ”om – så”. Exempel på en formell mening är: ”Om koldioxidnivån stiger så medför det att temperaturen stiger.” Frasen ”så medför det” koordinerar de två abstrakta elementen ”koldioxidnivå” och ”temperaturen”. Personen kan använda logik för att bevisa eller motbevisa ett påstående och kan också börja reflektera över sitt eget tänkande. Ett exempel på formellt resonemang är: ”En hållbar utveckling innebär att vi kan få naturresurserna att räcka längre genom att vi blir bättre på att hushålla med dem.”

Systematiska resonemang

Ett resonemang på en systematisk nivå innebär att flera variabler samverkar för att skapa ett sammanhängande system. Man formar system ur flera samverkande formella relationer, t ex ett rättssystem, biologiskt system, ekonomiskt system eller ekosystem. Personen kan sätta samman många olika händelser, orsaker och resultat för att förklara något. Inom den systematiska nivån finns ofta ett processtänkande tillsammans med en kontextuell medvetenhet, dvs. insikt i att olika faktorer kan vara olika relevanta i olika sammanhang. Exempel på uttalande: ”En hållbar utveckling skapar vi genom att produkter och material återvinns så att de rör sig i slutna kretslopp.”

Metasystematiska resonemang

På en metasystematisk nivå integreras flera system eller perspektiv på ett systematiskt ordnat sätt. Med ett metasystematiskt tänkande kan man förhålla sig till och observera system utifrån och diskutera systemens egenskaper och deras jämförbarhet. På denna nivå kan man reflektera över de antaganden som system bygger på. Vanligt för metasystematisk nivå är att man talar om perspektiv eller synsätt snarare än om en riktig modell eller ”det rätta systemet”. Fler exempel på detta är en förståelse för hur olika sammanhängande värdesystem, ideologier, kulturer eller principer kan vara i konflikt med varandra, t ex när lagen om yttrandefrihet står i konflikt med lagen om hets mot folkgrupp. Exempel på uttalande: “Man talar om tre ömsesidigt beroende dimensioner av hållbar utveckling: den sociala, den ekologiska och den ekonomiska. Den sociala dimensionen handlar om att uppfylla de grundläggande mänskliga behoven medan den ekologiska dimensionen beskriver hur vi långsiktigt bevarar ekosystemets mångfald och den ekonomiska berör hur vi ska hushålla med naturens resurser. Sammanlänkningen av sociala, ekologiska och ekonomiska dimensioner innebär att försummandet av en av dem följaktligen leder till att de andra undermineras och således undergrävs en hållbar utveckling.”