Det forskas nu ganska mycket på mindfulness även om det traditionellt funnits ett större intresse för innehållet i eller produkterna av vårt medvetande än medvetandet självt. Jag läste nyligen en publicerad artikel som beskrev mindfulness som förmågan att hantera vår egen uppmärksamhet. Vanligtvis sker en värdering omedelbart när vi lägger märke till något och vi assimilerar informationen till våra redan etablerade mentala scheman. Det vi stöter på dömer vi vanemässigt. Vår förförståelse påverkar också vad vi från början uppmärksammar. Denna automatiska förmåga fyller en viktig funktion då den ordnar tillvaron i förståeliga nedbrytbara delar men gör också att vi oftast skaffar oss en ytlig, ofullständig och förvrängd bild av verkligheten.
En del av mindfulness innebär att förlänga den icke-värderande uppmärksamheten och vara närvarande i nuet. Då kan också de vanliga mentala produkterna såsom tankar, bilder, känslor, verbaliseringar och impulser bli observerbara och objekt för vårt medvetande. Eftersom träning i mindfulness innebär att komma mera i kontakt med det som händer i nuet utan kategoriseringar och slentrianmässigt tänkande kan det generera ett mer flexibelt agerande baserat på det som faktiskt händer.
En annan kännetecknande effekt av mindfulness är en större mental rörlighet. Man kan använda medvetandet som en zoom-lins och tillämpa klar närvaro genom att ta in det stora perspektivet eller fokuserad uppmärksamhet genom att ställa in sig på detaljerna i en situation.
Ibland blandas mindfulness och självkontroll ihop. Självkontroll kännetecknar de moderna västra kulturerna där man anstränger sig för att uppnå mål och att nå framgång på såväl professionella som personliga arenor. Mindfulness är däremot inte ett redskap för att se till att jaget rör sig i en fördefinierad riktning. Det är först och främst en förmåga att vara uppmärksam på den pågående processionen som jaget är upphovsman till, inklusive alla försök till självkontroll. Mindfulness kan till och med vara till hjälp för att förstå när det är bäst att praktisera självkontroll och när det klokaste är att stiga av kortegen.
Like this:
Bli först att gilla denna post.
Ping:Fördomar & stereotyper « Glenn Carlbarks blogg